Vad bryr jag mig om att sömnen sviker
Natt är detsamma som dag
Hur kommer det sig att solen är din hud
För allt som kan begripas, det här är något nytt
Som ett sandkorn kunde ses vara universum
Må mitt hjärta vara likt ett fågelbad,
Som speglar alla världens hav
Ty vattnet varken kallt eller fuktigt
Din blick, den förintar all bräcklighet
Du tröstade mig, ack som du brände mig
Jag faller tillbaka, jag drunknar i din själ
I lågorna upptäcks ironiskt nog,
Den glaciär av dina två djupa blå
Toner, smaken, doften
Dina konturer smälts samman med lust
Spänstigt, muskler tryckta mot mjuk barm
Det du trätt in i, vägen till liv, till oändlig värme
Ibland större än ditt sinne
Då ljuset släcks, dör inte känslorna ut
Kyssen föder elden