eller om att själv glida som ett fluorescerande dis mellan solsystemen och kontinentalplattorna och allehanda glasburkar, plåtaskar och trälådor i mitt bortsvepta väsen. Av elaka gaser är etiketterna upplösta och ligger mellan lådorna som fuktiga revor av svampinfekterad hud. Lutad mot de välordnade organens blöta köttsidor och mellan de tänkvärda bubblorna av ljust syresatt blod, med vars trovärdiga komplement av lymfa och svart vatten, skriver jag, de dryga stunderna, i timmarna av pastellfärgad kontaktlöshet, mig ett namn. Per, jag heter Per