hon fastnade i en ordlöshet

ibland är östersjöns vatten som ett tyst tak

jag tänker att

det bara är de bekymmerslösa

som har råd att kokettera

med sin trasighet på teve

jag hälsar på på mitt gamla barnhem

knyter rosetter runt buketter av prästkragar

matar fåglar 

äter soppa med gaffel

lägger ut en sten på samma ställe varje dag på morgonen

för att sedan ta bort den på kvällen

det kvinnliga lidandet är så litet

vad gör man om det inte finns något ljus där 

bortom regnbågar och tunnlar 

man står kvar