Han planterade ett frö inom henne. En del tänker säkert barn nu. Men hon tänker liv. Ett sådant liv där barn också kan få plats. Eller blir till i. Ibland tänkte hon väsen. För att väsen är levande och lever ett eget liv. Och för att levande väsen behöver omhuldas. Tas omhand.

Tiden var kort.
Han kramade henne gång på gång.
Smekte hennes armar gång på gång.
Sa att han skulle komma tillbaka.
Och hon kände det som ett förtroende.
Att bevara värmen till fröet.
Så att det skulle gro och få liv.
Och växa till en ny kärlek.
Deras.