Sorgen likt en fuktig vante
sträcker sig runt mitt hjärta
och kramar försiktigt om aortan.
Döden väntar i skamvrån på
ett tillfälle att ta av sig dumstruten
och jag gör allt jag kan
för att hindra den från att bli.
Jag skakar av frossa och liknöjdhet
tillsammans med mina drömmar
som släcker min sömn om natten.
Tidningen i brevlådan med en duns
hälsar morgonen med ett rassel.
Äntligen dags att gå upp.