Våg efter våg sköljer över min enkla lekamen

håller mig flytande vill så gärna ta livets examen

I stormens öga sägs allt vara lugnt

men i livets ytterkanter är det bara tungt

En motvind är medvind för några andra

men ibland finns bara en riktning att vandra

Den som ger upp inför alla tunga krav

hämtar en spade och börjar gräva sin egen grav

Själv letar jag efter ett hål i verkligetens mur

där en tillfälligt flykt får utgöra en sinekur

På avstånd sitter jag sen och bara betraktar

ser på hur mänskligheten sig sakta slaktar

Hålet är alltid öppet om och när jag vill återvända

en dag när livet ter sig ljusare kan det kanske hända

Just nu är jag bara trött, trött så in i helvete trött

allt är bara svart jag orkar inte ens se rött

Jag går på tröttoaren och spanar efter hålet

när jag hittar det lär ingen höra glädjevrålet