Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minnets Jag(are).

 lättsamt följer med lyfter aldrig lyfter aldrig

svepande i varje hörn omfamnade utan att nudda kanten

Givit upp

Om en enda människa bor med inom finns där ett ljus

lyser genom bakdörren


Att komma hem till

något att komma till

komma


Genom portar ger gem genom portar

sätter fast teckningar av och skyndar vidare


Allt är ett avtryck i sjön där ute. 25 grader kallt

inget smälter

Minns steg där som i begynnelsen snavade med sitt näsintill rodanade överseende.

Färgen var monet.

Maneterna magrade mest och bläckfiskens ten tak ler arm (ar)

Fick fast , fick fast

 fast fick? No fast lick. Njet.

Stryker under allt mer än tre gånger för att det ska fastna men skafferiet

är ständigt tom. Hål i själen. Sjunker som en sönderskjuten Ärla.

Allt dedär på behändigt avstånd

Livet som en allegori . Allegorin som verkligsmeten.

Står längst ut på randen. På fingertoppen av handen.

Går tillbaka

Igen.




Fri vers av NiklasB
Läst 209 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-01-13 07:48



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Oj, vilket spännande språk! Och en sån skönt skiftande närvaro...
2013-02-18
  > Nästa text
< Föregående

NiklasB
NiklasB