[men du har rätt i att allt skrevs i det trygga, där musiken lenade bröstet och vackra kvinnor från främmande länder höll mina sår torra och jag vet att det vita alltid stannar]

allt det där, allt det där som inte kunde stoppas. nu

kunde då
- och hur draperas en självkänsla
hon som bär färggranna kläder och silver runt halsen

kunde då
- och hur håller handen kvar
det ansikte som inte ville vara någon annan - stans, mer

*

som när, som når [får]

allt som i förbifarten, men inget var obemärkt. inte sucken, inte den vidgade pupillen, inte tandraden på underläppen, inte den

[och jag såg genom såpbubblor och gröna ballonger och rösten var skrapig och blicken märkligt klar och inte väntade livet när sekunderna kunde börja igen]