Du vet väl att tanken är mindblowing? I sin yttersta form fullständigt surrealistisk? Bortom allt fattbart? Inomcellernas ursprung?

För mig.

Ja jag hör.

Jag håller de nya orden mellan fingrarna. Följer stenarnas mönster. Ty jag har stått där.

Där.

Där jorden andas röd och hemma. Där murar viskar historiers sorger. Där allting samlats. Av de vandrande.

Utan att veta.