

Redan medlem?
Logga in

kapitel 1
Gruppterapi
Ja, jag har mina ögon och min gestalt. Jag har tagit för mig av de nedfallna äpplen som låg i gräset, mindre än krocketbollar, bruna av frost, gröna av klorofyll. Jag har inviterat alla jag känner till gruppterapin. Ingen lyssnar på mig. Jag fryser. Elementet är trasigt, och jag fryser i dunjackan. Den grå. Den som jag ännu inte köpt när detta utspelar sig. Nu ser jag konfirmationsprästen! Alltid i svart prästrock och vit krage. Han ser ut som en vandrare. Han håller med, han nickar och ler; jag ser honom alldeles tydligt nu. Nu är han borta.
Prosa
(Roman)
av
Catharina Edin
![]() Läst 445 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2013-01-16 00:16 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Catharina Edin ![]() |