Åhh, det känns som allting har stått still!
All den framtidstro som såddes,
har ej vuxit som jag vill.
Nu har jag äntligen vaknat.
Kan se saker som dom är.
Så jag packar min kappsäck,
och ser vart vägen bär.


Tid, det är det enda jag har kvar.
Den får bli min drivkraft,
att inte dröja kvar.
Livets vibrationer,
dom får leda mina steg.
Lita på försynen,
och inte va strateg.


Jag går på obruten mark.
Mina steg blir det jag sår.
Bär ej med mej några bördor,
jag vill leva där jag står.
Sakta, sakta utan stress,
inga planer, ingen press.
Söker ljuset i mitt inre,
dricker Livets vatten,
andas luft
andas in.....
andas ut.....