Jag väntar på buss 75
Det är sista gången jag står här

Busskuren är sönderslagen
Krossat glas överallt
Symboliken är hudlöst rå

Spåren i snön är min avskedspresent
och inget jag kräver där jag går

Jag lämnar ett nyfött barn
vid vägkanten
Med endast mörkret som skydd

Där borta ligger en man
på en parkbänk och gråter
Ryggtavlan skakar konturlös

Det är ingen som vet den mannens namn
Det är ingen som vet vad han bor
Vi bär alla en skuld i hans öde
och vi vet alla varför barnet försvann

Jag vill inte stäcka ut handen till tröst
och känner endast lättnad
efter barnets död

Mannen på bänken är en främling
och barnet har aldrig vilat i min trygga famn

Jag tar buss 75
Det är sista gången

Angered i mörker
Angered i mörker

Stjärnorna lyser med sin frånvaro