I skogen gick stigar och vägar. Många misslyckades där att gå vilse. Bilarna hördes i fjärran, och natten var en timme bort. Som en skymning i gamla tider på en oljemålning av en romantiker. En kväll såg jag en älg och ett rådjur mötas och nosa så försiktigt på varandra. Det var det bästa jag såg.

De övriga höll mest på med sina mobiltelefoner, de var en nyhet då, och jag var inte intresserad. Men svartsjuk när jag aldrig fick något sms, eller blev medbjuden till frukostbuffén som jag ändå inte kunde äta mer än smulor av. Så var det på den tiden. På Blomma samsades våra karaktärer och öden i veckor, månader och år. Att jag frös hela tiden! Det kändes inte som att det noterades. 

Godhet gör en människa vacker, också den mest nedsupna lilla kvinna med rött ansikte och blonderat hår. Alla kvinnor hette Pia kunde man få för sig. Och Gabbi.