Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fick idag tillbaka en novell jag skrev på gymnasiet, fick betyget lysande, nöjd.


Ett år av lycka

Hon hade letat så otroligt länge. Famlat i mörker på brutna ben, jagat stjärnorna mitt på dagen. Hon hade alltid tyckt att världen var mycket vackrare på natten, hon själv och Hanna och getingarna i magen. På natten var hon modigare, på natten var hon sig själv. På dagen såg man dammkorn och sprickor i fasaden.
Hon hade alltid känt sig felplacerad. Som ett ogräs i en perfekt rabatt med rosor. Som ett par leriga skor på en nobelfest och som en snöstrom i juli.

Hon hade alltid drömt om någonting annat. För visst är det som dom säger? Att på andra sidan är gräset alltid grönare. Hon hade längtat efter en inre frid. Att få köpa ett hus och spendera dagarna med att dricka vin i en stor och luftig villa med en fasad av lodräta vita brädor. Dricka mörkt vin i en villa med alla fönster öppna. En tyst villa med korsdrag och endast inredd i vitt. Skira spetsgardiner i vinden. Mjuka trasmattor och raggsockor i grått mot bara ben.

Att vakna av solen. Att trassla in sina brunbrända ben i någon annans bland vita lakan. Att dricka té ur en rosig kopp köpt på loppis och blicka ut över havet. En morgon i augusti.

Hon hade alltid drömt om någon som var som hon. Hon hade alltid velat träffa någon som var allt hon inte var. Att ta cykeln en grå dag i oktober. Lyssna på gruset under däcken för att sedan stanna vid en lada i skogen. Loppis, second hand. Hon hade alltid älskat materiella saker som hade en historia. Böcker som luktade, slitna möbler och kläder från en annan tid. Allting i vitt. Att lägga allting i en gammal sockerlåda som hon spänt fast på pakethållaren och cykla hem. Hem. Hem till sig och Hanna.

Hon hade alltid velat vakna tjugofyra dagar in i december. I en varm säng med frost på de gamla fönsterrutorna som egentligen borde bytas. Vakna av en kyss på pannan. Lukten av kaffe, smaken av saffran, känslan av julen. Värmen från en vedspis mot ett par nakna ben. Doften av gran och pirret av vad som låg inslaget i röda rosetter där under.Hon hade alltid älskat julen och det hade inte bleknat en sekund bara för att hon fyllt tjugo.

Våren hade hon alltid tyckt om. Varma koftor på en uteservering fastän snön inte riktigt töat klart. Snödroppar mitt i grusgången. Skinnjacka och en cigarett. Solen som bländar och alldeles för kall luft ner i lungorna. Cykeln hem till sig och sin älskade. Hem, dom hade ett hem.

Allt hon drömt om, hus, kärlek och vardagslyx. Svarta lockar som blandas med blonda, mot två par olika men lika nakna skulderblad. Hon var lycklig och hade för första gången i sitt liv haft ett år utan sorg. Bara lycka, lycklig genom skratt och lycklig genom krossade hjärtan. Nyckelben och ögonfransar.

Allt hon någonsin drömt om fanns nu hos henne, nu gällde det bara att inte slarva bort den skatt som hittat rätt. Nu var det inte längre vackrare på natten. Nu var det precis lika vackert på dagen. Och getingarna i magen? Dom flög in i fjärilarnas hem och bytte bo.




Prosa (Kortnovell) av millaan
Läst 356 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-01-18 15:22



Bookmark and Share


  Tino
Vilken fin liten berättelse.
Underbar läsning, och skönt att
hon tillslut balanserade sin lycka och glädje.

2013-01-18
  > Nästa text
< Föregående

millaan
millaan