Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag älskar för mycket att vara ensam.



Ibland vill jag ha dina
andetag under samma täcke;
bara för smaken, känslan
och speciellt lusten.
Men aldrig för något mer.

Jag dagdrömmer mycket
speciellt om dig och om oss
som aldrig någonsin
kommer bli något mer
än fyllans nätter.
Men du kommer nära
fast aldrig sådär nära.

Men jag är aldrig rädd
att jag ska vakna upp
imorgon och vara själv
för jag har alldeles för
mycket problem med
att vara någon.

Mina hjärnspöken;
att jag aldrig vågar
älska någon så igen
kan vandra fritt
utan att det skall
behöva gå ut över någon.

Speciellt dig.
Du som får mig att längta:
ibland.

Men jag älskar det
alldeles för mycket;
att somna själv:
att välja själv:
att bara vara mig.
för att någonsin
kunna släppa någon
så långt in igen.




Bunden vers av tankebanor i livsform
Läst 215 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-01-18 21:37



Bookmark and Share


  katastrofromantiker VIP
Närhet men alltid på egna villkor. Vilja vara nära men ändå alltid är den där: Distansen.
2013-03-28

    jaybird
"Men jag är aldrig rädd
att jag ska vakna upp
imorgon och vara själv
för jag har alldeles för
mycket problem med
att vara någon."

Här fick jag lägga i lågväxel. Intrikat resonemang med många avfarter.
Djupt lodat. Ett äventyr i sig!
2013-01-18
  > Nästa text
< Föregående

tankebanor i livsform