Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stenarna mot mitt fönster...


Så jävla lustigt!
För ett tag sedan stod du utanför min lägenhet och kastade sten i trettio minuter på mitt fönster.
Du hade bestämt att vi skulle gå ut och ha det roligt.
Vi skulle ut, en flaska whisky blev förfesten.
Vem ville stoppa din spontana energi,
vem kunde stoppa dig när du hade fångat känslan.


Femton år tidigare bodde vi på samma gata.
Det var fest vid sjön, sommarlovet skulle firas,
långtradarna var i närområdet.
Veckopengarna skulle skannas annars räckte de inte till.
Visst blev de lite tjocka av allt klister men det kunde vi inte göra något åt,
vi var tvungna att ha en baksida och inte fan skulle smugglaren notera tjockleken direkt.
Nej han passerade ju bara landet,
inte kunde han ha någon kännedom kring hur våra svenska sedlar såg ut.


Nu hade vi bytt till lätta skor och tunna träningskläder.
Väl på plats gick vi igenom planen en sista gång
"Vi skulle springa snabbt som fan".
Ja, vad fan hände
han hoppade in i hytten och grävde fram de dyraste ur sortimentet,
"finest" som han sa.
Vi visade vår belåtenhet med ett leende och varsitt nickande.
Falska kontanter växlades mot alkohol och cigaretter.
Kvällen var nära att bli räddad, vi skulle dricka av bara fan.


Jag blinkar med ögonen och du är borta, snabb som en vessla.
Jag vart paralyserad, förlamad.
Visst skulle vi springa men först efter att vi kommit bakom busken,
chauffören skulle då inte fatta några misstankar.
Nu var det kört!
Den stora polacken kastade sig ut och hamnade på mig,
båda föll till marken huvudet studsade mot däcket på lastbilen som stod precis intill.


Han kastade sig upp,
jag hölls av händer stora likt tallrikar hårt om min krage,
ursinnig med munnen överfull av skvättande saliv fylld med alkohol skrek han;
"I KILL YOU NOW"!
Hans blick var väldigt övertygande.

Jag kastades mot dörren, han drog av sig livremmen i ett enda drag.
min tanke;
Nu skall jag piskas.
Nej då, han använde den som handbojor, släpade mig mot fronten och knöt samman mina händer runt den stora lastbilsgrillen, sedan gasade han upp motorn.
Lufttrycket skulle höjas så att bromsarna lättade.
Sedan skulle jag köras över!


Räddningen var långt härifrån,
inga parallella vägar fanns vid detta hörnet av rastplatsen.


Min enda chans var att lura den stora jäveln.
Jag försökte, jag sa att jag visste vart grejerna fanns.
Hoppades på att få bli uppknuten för att visa han "platsen".
Trots att han var femtio centimeter längre än mig så tänkte jag att jag kanske kunde få till en riktigt hög spark i ansiktet på honom, en sådan spark vi dagligen visade upp för vännerna när vi imiterade Bruce Lee utanför pizzerian.
Han gick inte på min historia som jag på engelska försökte göra så detaljrik som möjligt.


"FUCKING IDIOT"!! Blandat med andra obegripliga svordomar
kom i takt med kraftiga sparkar, oväsendet väckte uppmärksamhet.
Det visade sig vara nästintill en släktträff på rastplatsen,
de kommunicerade iallafall på samma språk.
Minst fem gubbar dök upp bakom buskarna, de bildade en ring mot mig där jag satt fastbunden med grillen.
Deras ansiktsuttryck gick inte misstolka,
jag började inse att mina chanser var små om ens några alls.


När säljaren impulsivt lossade på livremmen från grillen
slogs jag av tanken att jag troligtvis skulle kastas in i hytten.
Som tur var valde han istället att slänga mig mot förardörren med huvudet före, det var helt O-K så länge dörren inte öppnades.
Jag ville inte vakna upp i någon östeuropeisk förort torterad eller kanske dödad på grund av principiella skäl.



"WHAT DID YOU THINK, HAA?"!!!
Efter ett par frekventa kollisioner med huvudet mot plåten
tappade jag andan för en stund.

Han visiterade mig efter värdehandlingar, fick syn på min guldring.
"TAKE IT OFF"!!
Tur eller otur, den hade vuxit fast, ur hans backficka drog han fram en kniv.
Han menade allvar.
Jag var fortfarande omringad av en cirkel som åskådarna skapat.
Nu märkte jag att jag inte längre kunde hantera mina skakningar.



Om inte du i sträck hade sprungit i fem kilometer längs motorvägen och viftat med dina händer, vidarebefordrat mina ekande skrik som uppkom när jag slängdes frekvent mot lastbilsdörren.
Om inte du mer eller mindre hade tvingat det där äldre paret som med sitt blinkande helljus fångade smugglarens uppmärksamhet i samma sekund som den vassa fällkniven snuddade och skar upp mitt tunna skinn skrikandes; "POLICE IS COMMING"!!!
Så hade han aldrig lossat mina händer och tagit på sig livremmen.
Hade han nu nöjt sig med min guldring så hade jag endast haft nio fingrar idag.
Hade inte du sett till att den bilen kom och räddade mig.
Ja då min vän, då kanske du hade suttit och fällt de tårar jag idag fäller...


-

Det intressanta ur denna händelsen är inte vad som hände med mig.
För det var den första, sista och absolut den enda gången jag under vårt liv såg dig gråta och det räckte.
Jag hade funnit en oersättlig vän.
Det var när det äldre paret körde fram till dig och när du såg att jag var i bilen helt oskadd bortsett från mitt blödande finger tack vare ringen som vuxit fast.
Det var den dagen jag förstod hur mycket jag betydde för dig.
De som säger att du var konstig speciell och allt vad det innebär med den där negativa undertonen, de har så fel.



Jag kunde inte i stunden identifiera eller vidarebefordra det skrik du skrek på samma sätt som jag gjorde när jag slängdes mot lastbilsdörren när du timmarna innan ditt beslut valde att dela med dig av din sista tagna bild.
Den bild som i efterhand avslöjar ditt tillstånd.
Du fick aldrig veta att jag hann se och spara den innan du raderade den.


Jag är så ledsen.


I min ensamhet ser jag på den och tankarna slår omkull mig.
Hade du vetat eller sett mig din mor din bror morfar moster de små kusinerna mormor och alla andra.
Hade du sett vad som finns i våra ögon,
ja då hade du fortfarande kastat sten på mitt fönster,
jag hade som vanligt låtit mig övertalas...





Det var tider det kompis...









Prosa (Kortnovell) av Tino
Läst 1095 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2013-09-26 02:21



Bookmark and Share


  Connie VIP
Fascinerande läsning, tummen upp!
2013-11-14

  Armo

En fantastisk resa i tid och rum! Bedårande!
2013-09-30

  Anna*
En fantastisk text som fängslade från början till slut ...
2013-09-30

    D E
En text väl värd att hamna på toppen av mest bokmärkta-listan, utan tvekan. Älskar dina texter, och känner att du (i alla fall enligt mig) blivit ännu bättre nu. Keep up the great work, man! Den här texten tål definitivt att läsas om igen, så den hamnar även bland mina bokmärken.
2013-09-29

    ej medlem längre
Berörande, mycket bra skrivet!
2013-09-28

  Piann
Bra skaldat och så berörande
2013-09-28

  Chawa VIP
Hur ska jag säga... finner inga ord - känner en hjärtskärande känsla av sorg, vanmakt, djup samhörighet, kärlek och vänskap.

Tino - du berör djupt och jag älskar dina ord i din mästerliga ack så gripande novell! Musik och bild talar starkt och underbart!
Helheten - ryser!!!
2013-09-28

  Angel of love
Du fångar en, du berör alltid det innersta så ömt och vackert.
Bokmärker jag med..
2013-09-27

  Lars Hedlin VIP
Bra skaldat stark och insiktsfull!
2013-09-27

  R Werner
Mycket bra (som vanligt), du är en berättare och du hanterar att fånga spänning och budskap. Slutet knyter an till inledningen så vackert -om en underbar vänskap som prövas.
2013-09-26

  ResenärGenomLivet VIP
Mitt i din dramatiska berättelse så känner man vänskapen...det är den som betyder något...mycket starkt och berörande skrivet...Bokmärks!
2013-09-26

  Nina.H
Du har lyckats fånga allt i den
här gripande texten, får
rysningar av den här historien.
Er vänskap var unik, och jag
tror inte det går att ersätta den.
Du var hans bästa vän Tino..

Jag blev så rörd, så jag vet inte
vad jag ska skriva..

Ljudspåret var magiskt..

Tack för att du delade med dig
av den här historien.. sparar...
2013-09-26

  Tess74
Wow! Pang! Smack! Som ett jävla slag i magen är denna helt lysande och fängslande text. Du får mig att sitta med händerna för munnen framför datorn medans jag läser och det är fan inte ofta det händer. BOKMÄRKA.SE :)
2013-09-26

  peter markurth
hm, bra text, intelligens slår muskler
2013-09-26

  Ljusletaren
Häpnadsförande ord flera gånger om.
Skrämmande sanning om det nu är en sann eller en fiktiv sanning.
Du berör och jag måste bokmärka texten/ kram
2013-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Tino
Tino