Un die io trovava
un melodia que era solo le mie
Chordas sonava, tonos se misceva
harmonias aperiva le serratura
al tresor celate del anima
ubi in loco de auro
il ha cantos plenate
con le suave dulcor del celo

Io levitava in alto
leve como un flocco de nive
con le cithera in mi manos
tosto vidente le nubes
distantiar se in basso

Io sonava mi musica
a tote le mundo
e sanava su vulneres
con le molle tonos del chordas

E io audiva
como le universo resonava
de milliones de cantos
e su sonos diverse
vibrava gaudiosemente
in cata cellula de mi corpore:

Le voce del Cosmo
majestatic, irresistibile
infinite, eterne
belle e beate

***

En dag hittade jag
en melodi som var bara min
Ackorden ljöd, tonerna blandades
harmonierna öppnade låset
till själens dolda skatt
där det istället för guld
bor sånger fyllda
med himlens ljuva sötma

Jag svävade uppåt
lätt som en snöflinga
med cittran i händerna
och kunde snart se molnen
försvinna under mig

Jag spelade min musik
för hela världen
och helade dess sår
med ackordens mjuka toner

Och jag hörde
hur universum genljöd
av miljoner sånger
och dess mångskiftande klanger
vibrerade glädjefyllt
i varje cell av min kropp:

Världsrymdens röst
majestätisk, oemotståndlig
oändlig, evig
vacker och lycksalig