Gömmer mig i mörkret

Blundar hårt



Bara att vänta



Aggressionen och panikkänslorna växer så starkt

De får inte riktigt plats

Då är rakbladen min räddning


Ungefär som att hålla andan

Tills huvudet nästan sprängs



Att skada mig känns som att få tillbaka luften igen

Allt blir mindre overkligt igen