Redan medlem?
Logga in
De två ursprungsdrifternaVar på ett föredrag en gång, som skulle handla om sexualiteten. Tror att titeln var något i stil med "Sexualitet och samlevnad". Det kändes spännande, viktigt och aningens skämmigt att sitta där och vänta på vad som komma skulle. Vi var kandske 10-15 personer - alla kvinnor - som samlats för att förhoppningsvis lära oss något vi inte visste förut, något matnyttigt inför framtida (eller nuvarande) relationer. Nog lärde jag mig en del som jag inte kände till förut, det måste jag medge. Men inte kan jag väl direkt påstå att den kunskapen gjort mig till en bättre samlevnadspartner, vilket hade varit min förhoppning, när jag gick dit.
Det föredragshållaren hävdade, var att människan bara har två (2) grundläggande drifter. Hen började med att säga att den ena är sexualiteten.Det är den drift som gör att vi människor dras till varandra, att vi väljer att bilda par och att skaffa barn, trots att det kan vara både jobbigt och slitsamt på en massa olika sätt. Sexualiteten är den kraft, som driver oss att öppna oss för våra medmänniskor, som drar oss ut ur oss själva. Därmed är sexualiteten den sammanbindande kraften i alla mänskliga sammanhang, såväl på jobbet som i andra former av umgänge; vänskap, intresseföreningar o.s.v. ... Hens åsikt, inte min, men det är ju en intressant förklaringsmodell.
När hen på det sättet pratat på om sexualiteten och kopplat ihop den med områden som jag aldrig tidigare hade förknippat den med, kom nästa överraskning. Hen påbörjade sin introduktion av människans andra grundläggande drift. Nu trodde jag mig vara helt säker på att jag visste vad som skulle komma.
Det måste vara kärleken, tänkte jag, nöjd med mig själv och min slutledningsförmåga. Med kärlek menade jag den osjälviska, platoniska, ideella medmänskliga kärleken, till skillnad från den med sexualiteten förknippade förälskelsekärleken. Döm om min förvåning när föredragshållaren säger aggressiviteten. Jag satte hela min självbelåtenhet i halsen, så att jag nära nog kvävdes. Vad i himmelens namn menade människan? AGGRESSIVITETEN??? Det kunde väl hen inte mena, seriöst?
Men se det var just vad hen menade och hen förklarade också varför. Vi behöver aggressiviteten för att sätta gränser gentemot andra människor, så att de inte totalt invaderar oss efter att vi har öppnat oss och tagit dem nära. Därför är även aggressiviteten en grundläggande överlevnadsinstinkt, utan vilken människosläktet skulle gå under.
Vi använder den för att försvara oss, men också för att hävda oss till exempel på en arbetsplats, så att vi kan "föra hem största möjliga byte till stammen". Det är aggressiviteten som gör att vi vinner segrar inom exempelvis idrott, vilket i sin tur ökar våra chanser till att få ha sex... o.s.v.
Så vad tog jag med mig från föredraget? Möjligen såddes ett frö inom mig att det är viktigt att jag upprättar gränser kring min person, att jag inte låter mig behandlas hur som helst, att jag gör val som inför mig själv bevisar, att jag är en värdefull person; eller med andra ord så lärde jag mig förmodligen att ta första steget mot att acceptera min egen aggressivitet.
Förmodligen såddes också ett frö till att börja bejaka min sexualitet och min sensualitet, liksom att öppna mig inför andra männiksor istället för att isolera mig.
Rätt lustigt egentligen att de två ursprungsdrifterna är de som jag haft svårast att förhålla mig till, alltså sexualiteten och aggressiviteten.
Hoppas att du haft nöje av att läsa det här. Det roade i varje fall mig att skriva det.
Prosa
av
Sommarnattsljus
Läst 239 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2013-01-29 22:24 
|
Nästa text
Föregående
Sommarnattsljus |
