Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


kapitel 14


Vita möss

 

 

Iréne, hon var inte snäll. Jag snackade skit om henne, visst gjorde jag? Ingen tyckte om Iréne, utom hennes skugga Marie. En liten, en stor; Släpvagnen gick först, Fyrtornet efter.

Iréne levde på sin gamla mamma, som betalade alla kläder hon köpte på Smålands eller Västergötlands lågpris-Mekkan. Samma vita t-shirts i alla affärer. Svart hår och en mun som var ett streck. Ett rött, smalt streck, som föreställde mun. Som sade elaka saker. Som fick sådana som mig att gråta - va! Gråta! Att jag ens kunde gråta, det var ju storartat! Så: tack, Iréne, och nu glömmer jag dig; nu lägger jag tillbaka dig i Barbielådan du kom i. Och alla dina återfall med dig; dina värktabletter som gav dig smärta. Förlåt, Iréne, jag kunde inte se det då. Jag avskedar dig, och Marie, din skugga, din companion, din Madre, ditt hjälpjag, självt förpassat till andra fiol på stradan ni tog. Jag ser er gå. Jag ser alla gå, fram och tillbaka; vita möss, hjälplösa, skuldsatta, förlorade vita möss.

 

 

 

 

 

 

 




Prosa (Roman) av Catharina Edin
Läst 512 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2013-02-01 22:12



Bookmark and Share


  Ingela Svenson VIP
wow! Vilken styrka i dom orden! Slutet är andlöst!
2016-12-11

  anits VIP
Du skriver så bra och fängslande
2013-02-05

  Nanna X VIP
starkt slut
2013-02-02

  Yrre VIP
Kan int göra någe annat än att hålla andan lite innan nästa kapitel kommer, betyder så mycket att du skriver om detta, verkligen tack!!
2013-02-02

  ULJO VIP
Du skriver verkligen med engagemang och inlevelse
2013-02-01

  Ingela Svenson VIP
Catharina. Du har rätt. Och dina texter är enastående, direkta, poetiska och en råsop i magen!
2013-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Catharina Edin
Catharina Edin