Idag för 50 år sedan ringde
det på telefonen. Jag svarade,
en mansröst frågade efter mig...
Jag lät nog fundersam för han sa
sitt namn flera gånger och visst kom
jag väl ihåg honom... -Jo, sa jag, men
det är ju väl år sen du hörde av dig till
mig... Mycket har ju hänt sen vi sist sågs
jag trodde aldrig jag skulle höra av dig mer...
Jag har inte sett dig på dansen eller i stan...

Han var flickornas älskling... Bra på att dansa.
Ständigt flickor som kvittrade runt om honom...
Att han såg mig då det gjorde mig otroligt häpen...
Vi var på bio, på restauranger och åt, då och då...
Ibland bara vi, ibland med hans kompisar...
Men så försvann han...

Och nu var han i luren ville träffa mig nästa dag,
vi kunde ju gå ut och äta eller göra vad jag ville...
Jag svarade att jag hade fullt upp hela fredags-
kvällen och nästa dag på lördagen var det ännu
mer som skulle uträttas, jag skulle vara
i farten från kl 8 minst till kl 24 på
natten minst utan ett enda uppehåll...
Ja jag kom kanske inte ens i säng
då utan kanske först på morgonen...

-17, sa han då, vad är det som är så viktigt för
dig att göra när jag ringer och ber dig att följa
med mig ut, att du inte kan låta det du skall
göra i morgon vänta tills på söndag... Kan
det vara så bråttom... Så har du aldrig
sagt innan alltid varit med på noterna
när jag ringt... Vad är det med dig...

Jag svarade: -I morgon gifter jag mig...