Det största syftet med livet är att älska. Resten är tyst-
nad.

Vi är tvungna att älska. Även om det för oss till landet
där sjöarna är av tårar. Å, hemliga och mystiska plats,
tårarnas land!

Tårarna talar för sig själva. Och till och med när vi
tycker att vi har gråtit allt vi behöver gråta fortsätter
tårarna rinna. Och när vi tror att återstoden av vårt liv
kommer att bli en enda lång vandring genom smärtans
dal, då försvinner plötsligt tårarna.

Därför att vi trots vårt lidande har lyckats ha ett öppet
hjärta.

Därför att vi inser att den som gav sig av trots allt inte
tog solen med sig och i dess ställe lämnade kvar mörkret.
Den älskade gav sig bara av - och dolt i varje farväl finns
också ett hopp.

Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig
ha älskat över huvud taget.

Manuskriptet från Accra, Paulo Coelho
www.PauloCoelho.se