du tänder kvällens sista cigarett
skrattar mot natten
& berättar hur du brukar ta
nattåget till Berlin & älska med
okända män

bara de mest betydelselösa
får komma riktigt nära inpå
se djupt in i den mörka rymden
dina ögon får
när du sväljer
varje droppe

män har gått vilse
i betydligt ljusare platser
lovebird

fan det var något med
hur du fick män & bli pojkar
i din närvaro,
som alltid fascinerade

läppstiftet
& ärligheten
blev i längden ohanterliga,
så i längden fanns bara de kvar,
som dyrkat & villigt fyllt i
de lösa konturerna
av din kropp
när de onanerat

lovebird
allt som flyger
måste någon gång landa
de var då du träffade mig

den sista solen,
som du kom
& sträcka dig efter,
för brända fingertoppar
vet


lovebird






man samlar inte på mörker
när man letar efter ljus