...förhoppningsvis packad av en nykter person.

Jag har lärt mig att för att kunna åka skridskor, det krävs en smula av övning, man måste till och med lära sig hur att ramla och famla på rätt sätt. För att alls kunna fortsätta. Trots allt famlande och ramlande måste ju övningen framstå som hade den något mer att bjuda än bara att se ut som om det gick framåt och ändå hamna på stjärten ofta nog. Så om det är roligt, uppmuntrande med någon framgång, en utmaning man bara måste lära sig att bli bra på, ett som staket att någon gång lyckas klättra över och även gilla att upprepa. Då måste ju bara moroten, likaväl som piskan, ge en någon sorts valuta för allt detta övande som till slut kan få stavas utövande. Det är roligt att leva och ta sig över hinder, varför skulle man annars vara korkad nog att försöka? Motivation, är det rättesnöre jag brukar tänka mig. Vad är den rätta motivationen för att alls kliva ur sängen varje morgon klockan fem och göra frukost för att sedan göra dag, tvätta sig, borsta tänderna, klä på sig. Vad kan motivera mig för att göra något alls av dagen? Hur skall min morot se ut? Hur kan någon annans morot se ut? Som så många har sagt ut i vädret. Det är medan du väntar på att något skall hända, som livet pågår. Det är när jag börjar skriva som orden kommer till mig. Det är när jag snört på mig skridskorna och tar mina första prövande skär som motivationen kommer. Ibland är det som om jag inte gjort annat än cyklat, älskat, åkt skridsko, skrivit eller stått inför en publik på sextio elever och pratat på om livet som vore det en enda människa att stå och slänga käft med i väntan på bussen. När man gjort en sak tillräckligt många gånger så känns det att man kan göra det med ena handen på ryggen. Ändå är det varje gång litet grand som allra första gången. Men det varar inte länge, efter bara några sekunders utsikt över nejden är man igång igen och det bara bär eller brister. I skidåkning och ekonomi bär det ofta utför. Så kan det vara att skriva också. Bara glädjen eller desperationen är stark nog att agera motor. Spänningen och utmaningen ligger förstås i att man måste agera själv och att den som skulle ha monterat in bromsvajrarna i bilen var sjuk den dagen.
(Texten har legat i utkast sedan sommaren 2012)