kom vi sköljer ner våra filosofiska tankar med lite rött vin från italien.

amarone i höga glas som kostar mer än tänkbart. fint ska det vara. skål ta mig fan och farsan är alkoholist. även de dagar när solen skiner från vårhimlen bär han sjukdomen som vore det en osviken vän viktigare än allt. de säger att vi ärver det led efter led. så jag passar mitt maskrosblod och tar ett glas till. just bara därför att jag kan.

det var länge sen du lämnade mig nu farsan. lämnade mig till mig själv. och jag som inte ens lyssnar. på mig. vem finns där när allt gör ont och ekot springer efter horisontens tveksamhet. ja inte fan är det jag. men jag bättrar mig och håller mig själv om ryggen när sorgen vräker ut sig över dagar som denna

men mest farsan lämnade du dig själv där i gränden mellan längtan, dröm och en framtid som aldrig blev av. förmodligen bottnar allt ur att kärleken svek dig när tiden var ung. dom säger att du bättrat dig nu farsan och ibland vågar jag tro det. men jag bevarar dig i mig som den pappa jag valde en gång. för mig finns ingen annan

i en oskildrad värld kan jag fortfarande skriva min saga all. men hur mycket spelar roll när gryningen fortfarande låtsas så förbannat bra. det gör jag också. men ingen vet hur jag målar himlar röda i väntan på nakenhetens stimulans och rastlösa dagars slut. jag är onormalt bra på att låtsas. det händer fortfarande att jag lurar mig själv och tar strid mot evigheten. så urbota dumt när inget är större än kärleken.

kom vi sköljer ner våra filosofiska tankar med lite rött vin från italien