Förbannad dikt Rusningen mot mittpunkten, bollen de gnisslande hjulen. Ögonen vänjer sig Vi finns. Bakom skottsäkra västar skydd Den självförvållade blindheten för att allt är skrivet i sand, en avbild. Tiden fäster sig inte, går för evigt genom dricker thé ur spräckta glas och stjärnorna Vill inte stå här och vänta på tågen Alla faller döda ner som flugor om hösten. Rym med dig själv idag till öde ökentrakter, summeringar, staplar, statistik, siffror, belopp.
Fri vers
av
Stefan Albrektsson
Läst 234 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2013-02-09 07:40
|
Nästa text
Föregående Stefan Albrektsson |