Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förbannad dikt

 
Dessa listor som människor vill
ligga på eller sortera andra i. 

Rusningen mot mittpunkten, bollen
skall i nät. Skrattsalvor smörjer 

de gnisslande hjulen. Ögonen vänjer sig
aldrig, kan inte värja mig. Måste ut ur skalet.

Vi finns. Bakom skottsäkra västar skydd
mot livet – skyddsrum av rädsla.

Den självförvållade blindheten för att
slippa smärtan som det innebär att se att

allt är skrivet i sand, en avbild. Tiden
rinner mellan fingrarna, stelnar aldrig

fäster sig inte, går för evigt genom
väggar av glas. Lägren där beduiner

dricker thé ur spräckta glas och stjärnorna
kastar sig ut mot gränsen efter kickar.

Vill inte stå här och vänta på tågen
som inte verkar stanna på denna station.

Alla faller döda ner som flugor om hösten.
Perrongen gapar tomt som en sexårings flin.

Rym med dig själv idag till öde ökentrakter,
käka gräshoppor och skrik ut hur du hatar:

summeringar, staplar, statistik, siffror, belopp.

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 234 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-02-09 07:40



Bookmark and Share


    ej medlem längre
stark text, arg, frustrerad men ändå ganska säker på sin position
skön klar hårdhet, en kristall mot den leriga mittfåran, frigörelse
starkast mot mitten: smärtan som det innebär att se att allt är skrivet i sand
är en uppgörelse med de som inte vill se de komplicerade relationerna

2013-02-09

  Haiau
"Förbannad" fin och välskrivet dikt !
2013-02-09
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson