Det finns en kraft en gåva i att vila bara vara stilla känna koppla från bruset gruset  allt det där vi tänker säger kastar i varandras öppna sår
bara för att

bara för att vad?

Så vi litar aldrig på en känsla om den inte gör ont. Är det måttet - hur mycket det är möjligt att såra? Jag vet jag betyder något för du blev ledsen? Jag
KÄNNER ok!? FATTA. Annars hade
du
inte

varit kvar... fatta. jag blir så trött på dig din fåne det är du
som aldrig fattar...

Men just i detta nu något uttråkad. På dig på mig på det vi gör varandra nu igen. Been there done that

år ut och år in. Oavsett nya gamla inga alla statister som flyter in och ut ur vår dokusåpa som sålt fulla hus i ett decennium gott och väl. Vår egna Jerry Springersäsong där inget nytt egentligen händer. Ältar som ett gammalt gift par skilt par nyförälskat nyfiket par älskande par uttråkat par grälande par och om och om och om

igen.

Det räcker med det, GÖR  BÄTTRE för jag känner mig ytterst blasé på tillbakablickande ändlösa cirklar vi båda envisas med; men du sa och jag sa för du sa och sen sa du och hur snällt var det va va va
och allt jag nu berättar försvinner ändå in bakom muren stannar där, så nu slutar jag berätta mer
du hörde ändå bara

varannat

ord de arga ledsna sårade, fyller i eget i mellanrummen där de andra fanns och om igen jag gråter och du gråter men jag gråter alla fall mest nej det gör jag vad vet DU om det. OCH FATTA NU allt är inte en

tävling. Det finns inget att vinna

i enbart pajkastande. Det som är gjort är gjort och sagt är sagt och se
alla lever. Alla klarade sig so far. Alla mår bra mycket bättre än de förtjänar och vi har allt
och lite till. What a treat. Be happy. Be happy. Våra hjärnor fattar ingenting våra kroppar fattar allt, so wtf själen sitter ändå i hjärtat, och hjärtat kan göra mycket ont.

Så fatta

det är en stilla fast glasklar förvissning i mig att vi gör det onödigt svårt för varandra och jag vet inte varför, som vi måste straffa oss själva och än mer varandra, vi famlar vilsna pusselbitar men hittar varandra hjärtslag mot handflata, värme i svank, ömheten i stilla läkande omfamning efter rena galenskapen, jag vill trösta vill bli tröstad jag vill ge skapa en vacker bubbla för oss och få känna uppskattning för det och inte istället höra hora i blicken mellan oss föraktad för inte jag är en som tröttnar som vill ha just
bara
dig,
för det är dig jag ville känna andetag mot öra, pupill mot pupill, öppnad

utan filter utan murar, känna dig för du är
vacker för mig och du borde veta nu och tro på
att det är dig jag vill vara med i vacumet där din kärna möter min kärna utan inblandning av måsten, borde borde inte,
påhittade
krig
bara för att

bara för att

vad?