Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stockholm kanske

Det handlar inte om besatthet
är inte på något sätt övertygad ännu
känner mig trygg inlåst i en tågkupe
för jag kan vägen hem till dig nu.

Hur småsaker blev stora,
i morgonljuset i en annan stad
nakna axlar under mjuka läppar
du gjorde min hud glad.

En nacke jag inte kunnat förrut
Där fingrar kan följa ett mönster
jag såg dig i ett nytt ljus varje morgon
tack vare ditt vidöppna fönster.

Kan minnas årstiden ända tills den byts mot vår
fem tårar på ett tunnelbanetåg
jag följde slumpmässiga linjer när jag sov
alldeles omedvetet så var det ditt ansikte jag såg.




Fri vers av Linn Johansson
Läst 556 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-02-21 16:13



Bookmark and Share


  Andreas Widell
Jag vet inte vad jag ska säga,

helt mållös...
inte ett ord får jag ur mig...
när jag vill förklara för dig hur skarpt, hur bra jag tycker att den här är.... blir alldeles stum...

Det finns inga ord om hur bra den här är,
den bara är helt jävla bra!

Som om du blåste bort min skalle med ett hagelgevär.
Kraftigt på något sätt fan! :O

*applåderar, bokmärks*
2010-01-05

    livräddaren
oj...denna gillade jag verkligen!
2006-02-22

  sotlugg
gillade verkligem "hittils okänd", "överdrivna synfält"
och det lilla halvrimmet på slutet

:*
2006-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Linn Johansson
Linn Johansson