Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om att våga


Vilddjursrop

I mörka skogar ylar vilda vargar

en våldsam längtan river själen ut

Dess lockelse som sylar hjärtat sargar

ur strupen höjs ett otämjt glädjetjut

 

Jag kommer! Följ mig, kom vi jagar!

Min vildhet inga gränser vet

Vi springer nätter, springer dagar

Ur djupet lyfts vår hemlighet

 

Ur askan lyfter plötsligt Fågel Fenix

platt på min svans med huvudet på sned

jag sätter mig helt paff och tänker

nu är väl världen alldeles ur led!

 

Långt bort och högt han flyger, fågeln fria

Jag ville gärna sitta på dess rygg.

Men nej, du måste själv din själ befria

och inte alltid vilja vara trygg.

 

Men vänta ropar jag, hur gör man?

Hur kan jag våga välja friheten?

Men Fågelns flykt den bär långt ut i rymden

Och ingen suck och inget rop kan hindra den.

 

Smått skamsen kikar jag mig runt på flocken.

Har vargarna sett hur jag sitter på min svans?

Det har de! Faktiskt hela skocken,

men nu de bjuder upp till månskensdans.

 

Jag skrattar till och släpper taget.

Vad tjänar det att skamset sitta ned?

Jag väljer bort det blyga skamsenjaget

och hoppar upp och börjar dansa med.

 

I mörka skogar ylar vilda vargar.

Min längtanslust den leder mig dit ut.

Om vildhet sårar, värre ändå sargar

den tomhetslön som feghet ger till slut...




Bunden vers av Sommarnattsljus
Läst 339 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2013-02-16 12:30



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Så fin och jag älskar vargen...
2013-02-16

  wildah
Helt fantastisk i både form och innehåll, underhållande och ger eftertankar!
2013-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus