du hade rätt,
allting stannade där jag fortsatte
i samma takt, eller ökade, för jag hittade aldrig
att sakta. och jag gråter
som värst
när jag är ensam, och inte mot någons axlar,

för jag vill alltid visa mig stark.


du hade rätt,
jag skulle glömma att vila min kropp
när hjärnan måste vila sin, och succès smakar
nu liksom mera ingenting

än vad den gjorde då,
i drömmarna


progmetal är inte längre det bästa jag vet,
för det är tystnad, och jag lagar inte längre
din mat, för jag äter ingenting alls, men magrar
ändå mestadels inuti
när all lära in går direkt ut



du hade rätt,
jag är en annan inunder, stockholm
ljuger om sig själv och jag dör
varje skymning, varje gryning, varje dygn jag kastas
runt

och du vet alltid mer än jag och jag lyssnar
aldrig och kan alltid allting själv men ligger
nu på golvet för du hade rätt