Den sköna, jobbiga
förbannade, välsignade kroppen
Den kropp som var mig given 

Den kropp jag fick att bära mig med
Möta världen med
Känna mina känslor med

Den kropp jag njuter och lider med
Känner min glädje och förtvivlan,
min liknöjdhet, tristess
min empati
mitt jubel med

Den kropp som måste härbärgera min enorma längtan
Det svindlande suget
Min hunger efter liv

Den kropp som bär varje minne i sina celler
Den kropp som stelnat i de uppplogade fårorna i ansiktet
Den kropp som förfaller, förändras, förvandlas för varje minut, för varje andetag

Den kropp som glupskt kastar sig över varje chans till kontakt, brännande intensiv närvaro
Den kropp som går "all in"
Aldrig backar, forcerar sig genom massiva motstånd

Den kropp som producerar mina tankar
Som genom signalsubstanser kopplar rätt och fel i ledningscentralen
Den kropp som är synapserna, blodets koagulationsförmåga, lungornas syreupptagning.

Den kropp som ibland smärtsamt självbevakande rör sig genom omvärldens blickar
Som värderar och väger, måttar och dömer
Den kropp som skevar, skrapar, skaver

Den kropp som ingen kärna har
Som är enhetlig och diversifierad
Den som är allt jag är och samtidigt inget av det

Min kropps ögon ser på min kropps hand och vet att det är mil efter mil av hinder mellan blick och handling