jag är bara barnet i denna illustra skara

tvångsförflyttad från barnkammaren
och ut i verkstaden

jag försöker snickra en bit ved
jag sårar igen mina känslor på sågen 

jag hade kunnat vara i Sibirien nu
eller drömt om tystnaden 

istället står jag i spån
vinklar fötterna utåt

lägger bestick efter bestick
och glömmer att tacka värden

barnet som avslöjar Kejsaren

barnet som tittar på varje pixel
och lägger dem i nya mönster

jag tror det är konstnärligt
att vara vidlyftig och bortkommen