Alla iskalla vindar kom ifrån dom höga bergen långt härifrån
Från en plats som ingen redigt hade besökt
Men som man ändå intalade sig själv att den fanns där ändå
Där högt uppe där tid och rum står stilla
Du sa till mig en gång att allting skulle bli bättre, att det skulle lösa sig
Vinden drog igenom mig den kvällen du sa dom orden till mig
Och nu har orden varit inom mig ett tag och jag har kommit fram till det svar jag skulle säga
Jag skulle ha sagt att du hade fel
Men det blev inte av, utan jag svarade att du förmodligen hade rätt
Det blev ett sår i mig den dagen
Jag kan fortfarande höra hur vattnet forsar nere i Mohedaån
Min fantasi säger att jag en gång ska vandra ner dit och finna frid
Försvinna under ytan som den gråtande sten jag nu är
Dina ord om att du ville ses och prata om känslor gör mig fortfarande arg
(och när jag tänker på allt som sas väcks den totala ångesten)
Husen har inte förändrats ett dugg sen sista gången jag vandrade här igenom
Jag blev full den natten för att jag inte ville vara ensam och en enkel illusion bildades
En vän skapades i mitt inre, någon som jag visste aldrig skulle försvinna
Men dagen därpå var denna människa, denna illusion, helt borta
Bortblåst med den kalla vinden som kom ifrån bergen
För att aldrig återvända igen till denna kalla lilla stad
Här där ingen kan finna någon ro
Där alla känslor växer fram när alkoholen befinner sig i kroppen
Här har ord som "kärlek" och "vänskap" försvunnit för länge sen
Vi utnyttjade dom alldeles för många gånger
Vi klädde av dom nakna och skrattade åt dom
Medan dom stod ensamma i ett hörn och grät tills tårarna tog slut
Att vi inte skäms
Att inte jag skäms
Du vet att jag skulle vilja förändra det här
Ta död på alla olösta känslor som fortfarande flyger bland vindarna
Få allting ogjort och kliva ner i det där kalla vattnet
Vill du veta vart allting verkligen gick snett
Kom då till Almvägen 31