Man ligger under ytan
och ser på allt runt sej själv
Luften har för längesedan lämnat lungorna
Det har ersätts av vatten
Inga luft bubblor som lämnar min mun
Som talar om för de över mej, vart jag är


Mina annars så lysande röda kinder
De lyser nu bleka
Ingen ser, ingen hör
Obetydlig i en stor värld
Osynlig
Ingen som hör, ingen som vill

Jag lyfter handen och försöker
Nå över ytan, sträcker mej
Försöker en stund, med för lite ork

Kanske man inte ens vill nå över ytan
Man kanske väljer att ligga kvar
Tar man ett steg över, så är det alltid
någon som vill trycka ner än.

Känslig, för känslig
Blå lysande strålande ögon
Som TROR tror på endast gott
Har blivit bleka blå
Slut på livsvilja att ens försöka tro gott