Med sina två skärmar på sitt trygga skrivbord, flyttar hon smidigt hans portrait till den lilla skärmen och betraktat honom från den kärleksfullaste synvinkeln. Manlig, kaxig och ursnygg är han … Intelligent, snabbtänkt och grov i munnen är han med. Från skala 1 till 10 skall han finna sig vid 11 eller 12 mumlar hon tyst för sig själv. Det skulle han aldrig få veta så klart!!!

Han är så god så det gör ont i hennes hjärta - på något sätt är han liksom en vacker tavla på en modern utställning någonstans  i Stockholmstrakten. Alla har lika många chanser att betrakta, beundra, drömma om honom… Man kan alltid önska sig innerligt men det finns ingen som helst garanti att drömmen går i uppfyllelse. Det vet alla men ändå ... Det dyker upp någon form av galenskap här och var i varje tiondels sekund sådär … Hon är i desperat behov av hans närvaro, att vara tillsammans med honom är hennes enda hopp ... Varför skall allt vara så svårt?

Hon förminskar hans bild lite till ... Hennes självförtroende ökar något och hon ler sådär halv triumferande halv sorgligt … Han är hennes förbjudna frukt som hon längtar så fruktansvärt mycket till - Att bara få hålla frukten i handen, smeka den varsamt för att sedan skala den sakta medan det vattnar i hennes torra mun …

Aldrig känner hon sig så billigt, idiotiskt men samtidigt tröttnar hon rejält på likgiltighet, tråkighet och oväsentliga moment som flugit förbi utan anmärkning. Brännande tankar flåsar henne brutalt i nacken, hon vrider och vänder på sig själv -Nu får det vara nog!!! ”Antingen drunkna du i tristess eller blomma du ut med full styrka. Bort med den gråa vardagen och bestäm dig NU!!!!”