Två bär en korg
i glädje och sorg

En förnöjsam färd
en väg till gemensam härd

Så skådas en ny vy
marknad i en by

Korgens omsorg
byts bort på ett torg

Dumhetens andar är fula
påluras en läderkula

Båda släpper taget
nu är en i vardera laget

Sen kastas boll
ställningen är 1-0

Herre på täppan bestämmer
armarna hårt om bollen klämmer

Plötsligt skrubbar en handen
när denne faller i sanden

Skadad hand har svårt att fånga
kasten blir ej längre lika långa

Leken börjar falera
spelet är inte roligt mera

De fortsätter att på
den väg de ämnat att gå

Den som är hel får rollen
att bära bördan av bollen

Otymplig i formen när den är rund
nu vill jag att du bär en stund

Växelvis de bollen bär
men den börjar bli till besvär

Och var ska allt det andra vara
i en boll kan man ej förvara och spara

Korgen hade handtag för två
nu får de åtskilda gå

Men var ska bollen bo
den tanken ger ingen ro

Hoppet står till korgmakarens by
hans välvilja att ge dem en ny

Ödmjuka sinnen ber om försyn
om styrka att orka vägen till byn

Att detta ska vara en tillfällig sorg
och få lägga bollen i en korg

Underordnad blir rollen
i vem som bär bollen

Om den vill som bestämmer i skyn
kanske de båda kommer samtidigt till byn

Eller korgmakaren gör korgar till envar
ut ur byn vandrar nybildade par

Förhoppningsvis villigt i lag
bärande i rejäla stadiga tag