löven lallar utomlyckligt
letar levande lagom ljus
åtta ljusminuter senare
kanske tider kommer kanske går
ögonblicken trillar ur alltidens öra
hängande smycken i oborstat här

alltidens mage vänder sig fridfullt
spyr ur sig nuet som darrande liv
en slöslända velar och vilar
varje fladder en evighet
skuggan på marken under ett moln
ouppfyllda ögonblick i livstidsland

stoftet dansar där solkatten spinner
spökande gläntor hallucinerar ekosystem
andningens röst i tystnadens tal
en vinge av ljustid skriver sig in