Glad att va tacksam
celler pratar, äter och går åt
just i detta ögonblick
ser mitt blinda öga vilt
just i detta ögonblick
har någon sett en higgsbozon
går ut och tar mig runt
här händer kanske allting

klyftan mellan nu och här
lutar mig mot gräset
det sjunger alltid
ord kan anas inuti
magens slukhål av förhoppning
försvinner i en blå minut
tömd av tröst
litar jag på marken

låter mig ledas bort
från den hårda ytan
är skärandet verkligen
en del av kniven
myllrande förmildrande
är jag en del av given
lägger rösten här
kanske någon tycker om den

här är vår lilla koja
skillnad bygger ordning nu
universum är av kvinnligt kön
man öppnar hjärna för en dans
led mig hem i kaos
som är bara början


bredbent fultolkad felsökning
jag rullar rund och helig
ramlar in i takten
som en gåva till publiken
bjuder på mig själv
som vilken frukt som helst