Du var inte den jag en gång kände

sista gången jag såg dig

Det smärtade i hela mitt inre

i min kropp, min själ, mitt sinne

Det var som att du ej längre fanns kvar

fast du rakt framför mig stod

en tydlig bild i mitt inre

som aldrig riktigt dog

Jag hatade dem för de de gjort dig

för min maktlöshet där jag själv var

Du var den av er med det största hjärtat,

din glöd, som inte fick vara kvar

Din framtid krossades genom åren

Idag hoppas jag du kanske mår bra?

Det var svårt att förklara för en person

som inte ens mindes att han talat i telefonen

natten innan och som stängde mig i kylan

fast jag faktiskt fanns där gång på gång i imman

Kanske såg han aldrig riktigt det?

Men det är inte det som smärtar mest

Det är att de skaffade oss och fick bete sig

som de gjorde utan att någon ingrep

Min käraste brors bästa vän blev flaskan

 Jag försökte lyssna och stödja men han såg

aldrig sin syster och hennes sorg

Ni gjorde ingenting fast ni kunde

Minns våra samtal vi hade för länge sen

Du hade ett intellekt och en musikalitet

som du aldrig fick möjlighet att utveckla

 Själv överlever jag men har många band kapat

Det har ätit på mig inombords

Sorgen att jag aldrig kunde göra något

kommer jag alltid att få leva med

För jag kunde verkligen inget göra

Även om det smärtade att jag fick

knivhugg i ryggen när jag bara ville väl

kommer jag alltid att dig sakna

i mitt hjärta och min själ

En dag hoppas jag du hör fågelsång

och upplever kärleken med någon

Önskar du ska kunna kliva upp ur gropen

resa dig ur askan och låta livet få börja