den förste röraren syns inte till
men visst bärs drömtidens gardin
av samma vind som lyfter ljuset
till verklighetens tvivel och mitt öga

jag bär en dröm här i min mage
som lever termodynamikens andra lag
barnsligt glad och väldigt ömsint
ska den växa och bli jag

Darwins ängsligt mödosamma geopoesi
och Shelleys upplyst orakade forskning
sjunger och Skimrar i den tecknade gestalt
som tankefloden bygger mellan oss

orden lever när jag talar med de döda
tanke efter tanke stegar
mot en ny bilds fönster
jag kan nästan se runt hörn