Ja, jag blundar när du går förbi
Det har alltid varit enklast så
Och jag skrattar ut i luften och ser på dammkorn som simmar i ljusstrålar, höjer lite på ögonbrynen och ser sådär glad, oberoende och mystiskt intellektuell ut när du sitter vid bordet bredvid (fast Maria tycker att jag liknar en skelögd Cocker Spaniel när jag posar)
Nej, det här med kärlek är minsann inget för mig, tack. Du har sagt ditt och jag har sagt mitt (Men varför SA vi aldrig något?)
Det var så längesedan jag slutade läsa dina sms. Oraderade, men bara för att du inte är värd mer än så. Ingen dramatik här inte.
Och min blick skär fortfarande genom folkhav för att finna dig, panik panik och ångest, men där, din ryggtavla och äntligen lugn.
Och du är lugn i förvissningen om att när du vänder dig om vilar min blick på någon annan,
något annat,
nonchalant,
arrogant,
sant.
- Ibland är en dröm det finaste man har?
Ja, jag blundar när du går förbi
men du är ännu vackrare
bakom slutna ögonlock