Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När kroppen börjar tröttna, vännerna tystnat och morgondagen tycks avlägsen. Ja då börjar man summera och se på tillvaron med samma gamla ögon som förut. Vilken tur tänker jag, att jag aldrig lärde mig blunda.


Att du bara orkar säger dom




varför ger du inte upp
lägger ner
blir som vi
som ler
säger dom
sällan till mig
men till varandra
när jag stört
liksom förstört
deras falska bild
den Bildt som de tillber

då ler jag
där jag ligger
slagen i spillror
för den jag är
måste vara
bara kan

det var jag

som vann

för hellre än leva ett liv
utan sanningens eld
som glöd

ja hellre än det
blir slagen i spillror
och död

det är mitt kors
och det orkar jag bära
hellre än som ni
aldrig någonsin
något
av sanningen
våga lära
så länge den hotar
de mammons belöningar
ni håller så kära




Fri vers av Tro ja de
Läst 125 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-03-01 21:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tro ja de