klockan tidigt och han säger att mitt täcke är för tungt
lägger huvudet mot hans hjärtslag och ignorerar

för allt blir så opersonligt när det enda jag vet
är hur han smakar när han kommer och

jag undrar

när han går fast jag ber honom stanna om jag någonsin
hade ett namn eller om jag bara var kvällens kropp hög
på edorfiner och alkohol

dövar hjärnan på äkta västerlänskt vis med
piller som ger alla möjliga biverkningar benzodimma
duger ibland men sällan tillräckligt kan man

döda känslor med knark?

för tänka orkar jag inte med inte när jag bara slår knut
på mig själv och alla lösa ändar är som taggtråd i

ögat

är han ledsen fast han ler och lovar att han mår bra
över lag vännen jag vet att du ljuger