Håller den hårt. Läppar mot det farliga, andas in, blåser ut. Rök. I tio minuter hinner jag med ganska många. Vilseledd ut mot en förort. Så många gånger som jag åkt samma väg men med en annan slutdestination. Jag såg dig inte i kväll. Vart är du.

Du dödade mig. Har aldrig blivit så blåslagen. Du tog mina andetag, vakuum i lungorna, katastrof. Men jag står upp.

Lågan från tändaren vill att jag ska komma närmre. Ska inte bränna mig igen. Så jag tänder en till. Ser min buss åka förbi, jag tar nästa. All tid har runnit ut. Allt jag ville visa dig har raserats. Du är ensam. Jag är ensam.

Jag höll dig inte tillräckligt hårt. Jag gav upp för lätt. Du gav bort mig.
Du dödade mig.
Det som fanns kvar.