Jag frågar dig
Johan jag frågar dig
är du inte rädd för kärlek
är du inte rädd för det smärtsamma fenomenet vi kallar kärlek
är du inte rädd för att falla i oändlighet
trilla ned i en människas djupaste tankar och känslor
trilla ned i ett hål fyllt av så mycket glädje
men också så mycket sorg
jag har fallit
jag har fallit djupt
jag föll in i dig
in i den beundransvärda mystiken
en mystik lika uppslukande som den finaste lyriken
jag föll ned i ditt djupa hål
i din djupa tomhet
i din mörka själ
jag frågar dig återigen
Johan är du inte rädd
rädd för vad som väntar oss efter detta
vad som väntar var och en efter denna sinnesfrid
vad som väntar när vi älskat klart
kanske finns bara tomheten kvar
kanske finns bara vreden kvar
och kanske blir orden lika obefintliga
som vattnet i den uttorkade leran
kanske går det inte att fylla på med nytt
kanske går det inte att fylla på med vätska
göra den mjuk fuktig och användbar
vad finns då efter detta
vad väntar oss när kärleken inte finns kvar
vad finns då?