vandra i daggvåt dimma
sinnet väcks av gryningsljud
morgonens klara vindar
knottra blottad hud


än finns värmen i solens strålar
smeka sorgsen kind
skänker tröst
när sommarn övergår i höst


skogens mustiga väsen
hälsar i virvlande svep
färd över slumrande grönska
lockar flyende dvala


bort från tankar som driver
smärtande ovisshets vara
önskans frestande sötma
drar i min vilsna hand

ett liv
så förgängligt
att inte tappa
att hålla

ögon öppna
hjärtat varmt

för det som vänta

längre fram