version 1.2

livstörst

i mörkret brinner
ett svart kärlekstorn

och min grav doftar
av längtans röda blommor

jag ville famna
dina sångers yttersta gräns

men håller andan
och gråter

Fri vers av Rublev
Läst 992 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2006-02-27 23:26

Skriv ut
Spara som PDF

Nic Så smärtsamt vackert, känsligt 2006-06-10

mariann Oj, och orden sviker mig. Det är så vackert men smärtsamma rader. 2006-05-18

Markattan Med få ord skapar du en känsla som tränger in på djupet, och din "livstörst" skapar bilder och berör. Orden är få, men känns ytterst välvalda. Mycket bra. 2006-05-15

Bodil Sandberg Fyra underbara små fenomen (verser) har du skapat här...tack 2006-04-13

n. jag ville bara... men håller andan och gråter (favorit) 2006-03-06

Almaz Åh..så vackert och så sorgligt.. Jag vill ge dig universums hav, med alla dess hörn och vågor, så de kan skölja genom dig och bära dina tårar ur dig och låta dig våga andas i kärlekens fotspår! Håll din längtan och ditt hopp vid liv. Än ska inte de röda blommorna få fläta sig kring din panna, och jorden får sluta sig igen för ett tag, kring en gapande mun. En mycket berörande ordmelodi har du skapat. Blir en ny favorit:)) Du skriver så vackert och (med risk för att vara klyshig) poetiskt! Kramkram, caro mio ;) ;b ;D 2006-03-05

NoMi F Vad fint skrivet Denna poesi omfamnar mig, griper tag i mig Från början till slut-djup dikt som talar till mig Tycker om 2006-03-02

AC Vilken spännvidd! Så kontrastrikt! Mörker och eld. Kärlek och svärta. En grav som doftar, inte stinker. Och så viljan att omfamna något så flyktigt som svängande ljudvågor... tröstlöst. Det är klart att man håller andan. 2006-02-28

rebecca d liv o död, mörker o ljus...att ha dött men vilja leva...sörja färdigt först...säger mycket på några få rader 2006-02-28