Jag frågade vad du skulle göra i helgen och det slutade med att du berättade att du skulle ta ditt liv.

Jag föll på knä gråtandes och begravde mitt ansikte i snön för att stänga ute världen och all dess ondska. Kroppen gaspar efter luft och det sticker till i hela bröstkorgen när slutligen den kalla luften lyckas strömma in genom halsen. Flämtandes försöker jag döda bilderna som klistrat sig fast på mina ögonlock...

Hur mitt ansikte långsamt träffar marken, näsan bryts, sedan nacken direkt efter och slutligen kroppen som livlös hårt slår ned i marken. Ingen studs utan där ligger kroppen helt stilla, en kort dunst följd av komplett tystnad åter igen. Som att det aldrig hänt. Blodet från mitt huvud rinner mellan klykorna på vår stenbelagda uppfart. Dropparna kämpar sig över grus kornen innan de slutligen når de smälta is fläckarna, där sprids de och bildar långa röda trådar som sprider sig snabbt över ytan. Det är helt knäpp tyst när bilen kör upp. En man går ut på uppfarten och finner sin son liggandes livlös med en strimma blod som sträcker sig några meter nedför uppfarten. Den enda som hörs är vinden och gråten från en man som lägger skulden på sig själv.

Jag tittar på dig när du pratar om ditt självmord och ser den lila färgade randen på din hals framför mig, hur ögonen tryckts ut lite ur sina hålor pga av blodet som stannar i huvudet men försökt cirkulera. Din blick ligger mot golvet och händerna hänger längs kroppen. rynkan i pannan syns lika lite som när du klagade om den dagen där innan. Den där jävla rynkan du klagade på som fick dig att hata dig själv. Du har på dig dansskorna som du lade upp på hyllan för några veckor sen då hon nekade dig. DU är blek i ansiktet, har munnen lite lätt öppen och struphuvudet är tryckt mot hjässan av snaran runt din hals. Jag tar fram brevet du berättade att du skulle ha i din innerficka på dagen. Dagen den sista sucken var tagen...

Jag läser brevet och faller ihop på knä och begraver mitt ansikte i snön. i snön där all världens ondska utestängd...



"Att dö för något är bättre än att leva för inget"