Jag ligger framstupa i snön
Den ljusblå snön
Färgad av kvällssol och skuggor

Jag ligger alldeles stilla
Och känner kylan mot min kind
För tydligt känner jag även
Den varma handen
Med ett fast grepp om min nacke
Den trycker
Den forcerar mitt ansikte
Ner i den knastriga snön

Det droppar värme
Från mina läppar
Röd färg gör snön strimmig
Det ser ganska vackert ut

För en sekund
Ser jag rött blandas med blått
Det blir som en suddig akvarelltavla
Innan jag känner en svidande känsla i nacken
Sen skiftar kulörerna framför mina ögon

Den ljusblå snön
Färgad av kvällssol och skuggor
Har nu inte den färg
Som den hade
När jag såg den

Så nära