det går alldeles utmärkt att ta sig genom självsvängda dörrar,

ut i dignande trädgårdar

kasta sig genom dofter
av nytvättade sidenlakan
och
sätta sig under andras rödvitrutiga cafébord
och låta som något positivt


”stänka blomvatten på bordsgrannens livsmanuskript”


man kan skratta nyglada män i ansiktet
med kvinnors mångfald
och övertyga små barn att hitta på ofunna saker
som ingen vet om att de saknar


eller jaga in ansikten i ljusa livsrum för att sedan lättsamt dricka bubbelvatten med chockladsmak ur en vackert broderad insida,
ja

   varför…

simma motströms i mänsklighetens ångestvirvel
och lätta på trycket efter
att ha knappat okändas portkoder i en livstid

…inte?

när man motståndslöst kan
finna sig själv
spela xylofon i 24 nätter
för att heja fram en nyvaken melonsol
eller istället
skriva sig in i värmande dagar
med lyckliga ord som gassar i kapp längs ögats linjer

för ett leende,
ja

”allt för att smaka som en lätt sallad”